Om boken: 2010 / Den här boken utarbetades på grundval av artiklar och intervjuer med Anatoly Dmitrievich Papanov. Det var inte helt lätt att förbereda det, och inte alls på grund av bristen på material. Tvärtom gav konstnären många intervjuer, ofta oavsett sin egen upptagenhet och trötthet. En sådan tillförlitlighet dikterades av respekt för andras tid och andras arbete. Eftersom Papanov respekterade sitt yrke oändligt. Svårigheten är en annan: i allt som Anatolij Dmitrievich själv pratade om finns det nästan inget som ligger till grund för de flesta memoarer och minnen - personliga... Han hade inget att dölja - Papanov levde ett anständigt, ärligt liv. Men han sa själv i en av sina intervjuer att en artist utanför scenen eller skärmen inte borde vara en läst bok för tittaren, och det är inte alls lämpligt att prunka med hans personliga liv. Nåväl, låt oss ta hänsyn till hans ståndpunkt - den förtjänar respekt. Blyg och känslig, Papanov tolererade inte att någon bände in i hans själ och garderade sig från den. Han talade seriöst och mycket, i detalj, med entusiasm om en sak – om yrket.